Gågatan

Men nu ligger vi där, det är min säng, min lägenhet och min flickvän. Inom mig mig växer ett obehag som jag aldrig känt tidigare, en sorts oro som jag vet inte kommer gå över för än hon är tillbaka i mina armar igen. 

Hon åker snart, är borta i fem dagar, och återvänder till mig. Vi pratar om allt och ingenting, hon försäkrar mig om att jag inte behöver oroa mig, men trots det så växer oron i mig starkare och starkare. Jag gråter inte just nu, men jag vet att så fort hon satt sin fot utanför min dörr så kommer tårarna att bryta fram igen och min galenskap kommer börja växa sig starkare och starkare.

Men just nu ligger hon bara där, hon är underbar som alltid. Hon förklarar sin ångest, jag förklarar min. Hon försäkrar mig om att hon alltid kommer vara min, men min oro grundar sig fortfarande i allt kommer vara annorlunda om fem dagar. Jag har ingen aning om vad som skulle förändras, antagligen inget, men räds ändå möjligheten. Vi pratar om hur vi träffades, hur allt kändes då,om hur förbannat mycket vi ville ha varandra och jag hoppas att dessa känslorna kommer hålla i sig tills hon återvänder. Vi pratar om hennes resa. Vid detta laget är jag bara lycklig för att slippa följa med. Trots att jag vill vara vid henne varje sekund för att se henne, hålla ett vakande öga på flickan jag satsat dom sista skärvorna av mitt hjärta på, så är jag ändå lättad. Jag slipper vantrivas i andras sällskap än hennes.

Tillslut går hon, hennes tåg avgår snart och avfärden är oundviklig trots att ingen av oss vill vara utan varandra. Jag håller om henne krampaktigt och känner hur tårarna börjar tränga fram. Hon är ute ur dörren och vattenfallen placeras under mina ögon. Hur ska allt gå, kommer vi fortfarande älska varandra om fem dagar? 

Jag somnar tillslut om med tårar i ögonen, hade jag sovit lite mer under dom senaste känsloladdade dagarna så hade jag nog gråtit tills solen gick upp, men icke. Jag vaknar efter någon timma och känner mig mer ensam än någonsin tidigare. 

Dagen går, jag mår fruktansvärt, jag saknar henne mer än vad som är tillåtet. Jag kollar på Family guy, sätter mig vid datorn, kollar på mer Family guy, allt för att hålla mig sysselsatt. Jag skickar dessutom iväg några sms till henne för att försäkra henne om att jag älskar henne, och för att jag hoppas på att detta kanske kan driva bort någon eventuell fruktansvärd händelse trots att jag litar på henne. Detta är min första semesterdag och jag hade endast vilja vara med henne men istället ältar jag min ångest. 

Många timmar går, jag äter, mår dåligt och saknar. 

En vän ringer, vi dricker öl, det är trevligt men jag tänker på henne. 

Jag är hemma igen, skriver detta, dricker vin och blir mer full.

Jag saknar henne mer än någonsin, och oron för att allt ska förändras växer och växer. Känslan av att jag skulle bli galen av att hon åkt börjar arta sig, snart är jag där, total galenskap! Jag litar på henne.. men allt kan förändras ändå.

JAG VILL JU BARA VARA MED HENNE!

Imorgon får vi se hur jag känner, känslorna pendlar ständigt.