Gågatan

Jag vaknade igen vid 8:00 trots att mina väckarklocka var ställd på 9:00. Dock går jag inte upp för det, utan snozar ändå två gånger. Sedan slänger jag på mig mina trasor,hoppar in i bilen och kör ner för att möta E. Vi kör ett par mil där vi pratar om det ena, och även det andra. Det enda som jag egentligen tänker på dock är min flicka. Tillslut anländer vi på Lager 157 som planerat, och jag går tillslut därifrån med en ny tröja,ett par skor, ett linne och en klocka. Mäkta nöjd men även otillfredsställd. Jag och min kära vän E spenderar sedan resten av dagen med att kolla tv,dricka öl och spela spel.

Nu är jag lämnad ensam, full...igen, och saknar min älskade.

Dock har jag kommit underfund med att jag inte saknar henne sååå mycket. Eller no-shit, jag saknar henne så att det gör ont, men om jag bara hade fått några enstaka sms från henne lite då och då så hade det lugnat mitt sinne och ALLT hade varit bra. Dock slutar det alltid med att jag inte hör ifrån min sköna och blir istället tvungen att skicka något själv, varpå jag får ett svar kanske två timmar senare... det suger, och trots att hon då skriver att hon tänker på mig känns det högst otroligt då det tar ca tio sekunder att skicka iväg ett sms för att visa att man bryr sig.

Men som jag sa, jag har vant mig vid tanken av att hon är borta, och jag längtar mest tills hon kommer hem. Oron har blivit något annat.. odefinierbart hittills, men jag vet i alla fall att jag älskar henne och att jag kommer vara ytterst glad att se henne igen.