Gågatan

När alarmet ljuder så ringer jag min bror och B, jag bestämmer möte med bror min på Linnéterrassen och går efter två välsmakande öl vidare för att möta upp B vid Colors.

Väl inne på Colors är det galet många människor, jag och B flänger omkring i dom mest konstiga konstellationer av människor och trivs ganska bra. Jag blir förfrågad av en skum brud om jag vill följa med ut på cigg, varpå jag tar B i armen och säger att endast om min vän får en cigarett också, Det får han. Väl ute så säger människan inte ett ord till oss efter att ha hostat upp cigaretterna, det slutar istället med att vi börjar prata med några av hennes vänner som jag träffat tidigare genom bekanta. De trodde naturligtvis att alla vi kände varandra men så var ju inte fallet, här borde B ha raggat på damerna men så blir det inte, eller det tror jag i alla fall inte. Vi skiljes tillslut åt, vilket antagligen var för det bättre. Sedan sluter vi upp med några gamla vänner till mig. Där pratar jag om min kära flickvän som farit iväg, och B var snabb med att fylla i att jag var en patetisk människa utan henne. 

Fler människor passerar under kvällens gång, bland annat en snubbe vars skiva jag skall recensera idag. Men i allt detta tumult så tänker jag bara på min kära flickvän heeela tiden. Dock har min galenskap lagt sig, jag har börjat vänja mig vid tanken av att hon är borta och det börjar kännas riktigt bra. Jag menar, jag älskar henne, hon älskar mig.. vad kan gå fel? Jag är mest glad för henne skull nu för att hon får göra nått roligt. Självklart hade jag velat ha henne här istället, men det är inte hela världen... Det var gårdagens slutsats, och det känns rätt bra. Fast ibland växer det upp små orosmoln i mig, men jag börjar bli en djävul på att dämpa det illa kvickt och ersätta det med kärleksfull längtan.