Musik Pt.32 - Brand New Bekräftelse.
Jag skulle inte påstå att jag har mycket på mitt bord just nu. Det enda jag egentligen skall göra är att recensera två stycken skivor, men då jag inte fått dem än så är det inte ett helt enkelt jobb att utföra. Detta är dock något jag ser fram emot att göra, trots att jag inte skrivit några skivrecensioner innan, men och andra sidan hade jag inte gjort en intervju för en månad sedan heller och det gick ju bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag citerar en läsare för att jag är så utsökt självgod "Välskriven och intressant intervju"
Nu går jag i och för sig händelserna lite i förväg då jag inte fått tillstånd att göra en utav recensionerna än, men halva grejen till att jag vill skriva den är för att jag ska få fixa allt själv. Jag vet dock inte varför jag vill det... Antagligen för att bekräfta mig själv. Tillfredsställelsen i att läsare öser komplimanger över än är otroligt givande. Jag är även den sortens person som behöver höra att jag är duktig lite då och då för att faktiskt kunna tro på det, min självkännedom har även blivit så bra med åren att jag är medveten om detta. Jag behöver nog inte höra dessa komplimanger alls egentligen för jag har ett självförtroende som vissa skulle slå under midjan för att få, men det är endock väldigt trevligt.
Jag sitter och sneglar på min MSN nu när jag skriver detta och inser hur förbannat mycket människor jag har där som jag aldrig pratar med. Detta är inte människor som jag på något sätt inte vill prata med, även om den sorten också huserar i min kontaktlistan, men jag gör det bara inte. De jag faktiskt pratar med på min MSN är människor jag aldrig träffat i verkliga livet. Folk som gillat min musik och därmed tagit sig friheten att "adda" mig, folk som jag velat göra musik med, någon redaktionsmedlem,en kille som haft sex till en av mina låtar och en och annan total främling som jag av någon konstig anledning vet allt om. De är textförkläddna vålnader som antagligen någon gång har bekräftat min existens och därmed finns de där de gör. Trots att jag aldrig har träffat de så skulle jag hellre byta de mot många som jag har träffat, och därför stannar de kvar i min kontaktlista.
Vart vill jag komma med detta? Jag vet inte.. Antagligen till att jag komma fram till att jag inte är den fjanten längre som söker komplimanger i varenda hörn av en människa. Jag har vuxit, blivit självsäker... men trots detta tillräckligt ödmjuk för att inse att jag fortfarande kan behöva ett litet bekräftelserus ibland. Nu har jag dock sållat ut många människor i mitt liv som tagit mer energi än de gett, och kvar har jag en underbar skara nära och kära som jag älskar. Dock skall jag inte sopa under mattan att det finns många fina människor som jag tyvärr aldrig pratar med längre..
Jag är Brand New, och det känns allt som jag gör nuförtiden också.. Men gör det det för dig?
Kommentarer
Trackback
